Prata med patienter som inte kan tala

2014-09-02

Det finns flera medicinska tillstånd där medvetandet är begränsat. Patienter med kronisk koma, minimalt medvetande och vegetativt tillstånd representerar många olika typer av förändringar i självmedvetandet. Men hur kan vi upptäcka och förstå skillnaderna?

 

Michele Faricso på Centrum för forsknings- & bioetik (CRB) har analyserat den senaste utvecklingen av den neuroteknik som används för att utvärdera resterna av medvetande hos patienter som inte kan kommunicera verbalt. Han har också tittat på de tekniska lösningar som används för att kommunicera med de här patienterna.

Tillsammans med Stephen Laureys och Kathinka Evers har han skrivit ett kapitel i Current Topics in Behavioural Neuroscience. De menar att det behövs mer vetenskapliga ansträngningar för att utveckla neurovetenskapliga uppskattningar av medvetande och det de kallar för "cerebral kommunikation" med patienter som inte kan kommunicera verbalt. Men det finns också ett stort behov av etisk reflektion kring de här frågorna.

Utvecklingen av tekniker för att bedöma medvetande och kommunicera väcker många etiska frågor. Vad händer om tekniken inte fungerar och diagnosen blir felaktig? Vad händer om man över eller underskattar patientens livskvalitet? Vad händer om vi fattar beslut baserat på antaganden som inte är sanna? Författarna fokuserar särskilt på frågor som handlar om informerat samtycke. De frågar sig om en patient med begränsat medvetande överhuvudtaget kan ge sitt samtycke till tekniska försök att kommunicera.