Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap (IFV)

Från historia till nutid

Innehåll:

Sjuksköterskeutbildningen i Sverige och i Uppsala

Sjuksköterskeutbildningen i Sverige och i Uppsala har gamla anor. Redan 1866 efterlyste den då nybildade Föreningen för frivillig vård av sårade och sjuke i fält en utbildad föreståndare för uppgiften att leda sjuksköterskeutbildningen i Sverige, som föreningen beslutat sig för att starta. Föreningen efterlyste en lämplig kandidat i ”Tidskrift för hemmet” och beslutade att denne skulle utbildas vid Florence Nightingales sjuksköterskeskola i London.

Emmy Rappe, 31-årig godsägardotter från Småland, utsågs som lämplig för uppdraget. På våren 1866 reste Emmy Rappe till London. Hon undervisades där på Saint Thomas Hospital av Florence Nightingale personligen. Året därefter, 1867, började Föreningen för frivillig vård av sårade och sjuke i fält, senare Svenska Röda Korset, att utbilda unga kvinnor till sjuksköterskor.

När Emmy Rappe, i maj 1867, återkom från utbildningen vid Saint Thomas Hospital i London fick hon uppdraget som sjuksköterskeutbildningens föreståndare. Efter studiebesök på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och ett antal vårdinrättningar i Stockholm begav hon sig till Uppsala. Emmy tjänstgjorde som översköterska vid kirurgiska avdelning på det nyöppnade Akademiska sjukhuset. Under åren 1867–1877 var hon dessutom föreståndare för den nya sjuksköterskeskolan vid Akademiska Sjukhuset. Utbildningen vid Akademiska sjukhuset anses vara den första sjuksköterskeutbildningen i Sverige.

Uppsala Akademiska Sjukhus Sjuksköterskeförening

År 1914 grundades Uppsala Akademiska Sjukhus Sjuksköterskeförening på initiativ av sex sjuksköterskor som fått sin utbildning vid sjukhuset. Dessa sex kvinnor kom också att utgöra föreningens första styrelse och de valde ett silverkors med initialerna UAS som föreningens märke. Föreningen bildades för att stödja kollegor i en tid då sjuksköterskor arbetade under mycket hårda förhållanden. De bodde på sjukvårdsavdelningarna eller hyrde enkla rum eller sovsalar av privatpersoner i Uppsala. Ofta innebar det att mellan fem och sex personer delade på ett rum. Det var dessutom svårt för såväl sjuksköterskor och elever att hitta en lämplig bostad som inte låg alltför långt bort från sjukhuset. Föreningen ville ändra på det och bestämde sig för att på olika sätt samla in pengar för att bygga ett eget bostadshus[1], ett sjuksköterskehem, för sjuksköterskor verksamma vid sjukhuset.

Föreningen främsta uppgifter var att ”Akademiska sjukhusets systrar trots verksamhet på skilda orter skulle komma i tillfälle att rådgöra med varandra om ärenden av vikt för kårens anseende och höjande". Föreningens främsta mål var att ”samfällt arbeta för kårens anseende och höjande främst genom plikttroget arbete och gott uppförande”. Föreningens motto var ”Låt alla dina handlingar ske i kärlek”.

Redan vid årsskiftet 1914 hade ett åttiotal medlemmar anslutit sig till föreningen och betalat årsavgiften, som då var två kronor. Eftersom föreningens kapital var magert, endast 238 kronor och 40 öre, bestämde styrelsen att även privatpersoner kunde antas i föreningen som stödjande medlemmar.

Föreningens bekymmer med utbildningens kvalitet

Alla sjuksköterskeskolor hade vid den tiden en egen Sjuksköterskebyrå, vars uppgift var att förmedla utbildade sjuksköterskor till vården. Sjuksköterskor som utbildats i Uppsala hade svårt att få anställning eftersom utbildningen där inte ansågs hålla acceptabel kvalitet. Andra sjuksköterskeskolor i landet hade vid denna tid betydligt bättre anseende. Föreningens viktigaste uppgift och utmaning var därför att höja kunskapsnivån hos de sjuksköterskor som examinerades vid Akademiska sjukhuset. Den ambitiösa styrelsen lade ned ett stort arbete på att förbättra såväl förhållandena vid sjuksköterskeskolan som kvaliteten på utbildningen. Sjuksköterskebyråns verksamhet upphörde 1953 i och med att Sveriges sjuksköterskors arbetsförmedling inrättades.

År 1932 ändrade Uppsala Akademiska sjukhusets sjuksköterskeförening namn till Föreningen Uppsala sjuksköterskehem. Vid namnbytet hade föreningen cirka 800 medlemmar.

Gunnar Nyströms betydelse för föreningen

Gunnar Nyström, som var professor i kirurgi vid Akademiska sjukhuset, hade under många år visat stort intresse för sjuksköterskornas utbildning och han valdes 1923 till föreningens ordförande. Föreningen hade då 400 sjuksköterskor och fem hedersledamöter som medlemmar. Genom sin initiativrikedom och optimism betydde Gunnar Nyström mycket för föreningens utveckling och på hans inrådan kom sjuksköterskeutbildningen, att år 1935, frikopplas från Akademiska sjukhuset. Sjukhuset hade då haft ansvaret för utbildningen sedan starten 1867. Professor Gunnar Nyström ägnade mycket tid till att stödja sjuksköterskorna och dess verksamhet och bidrog även med ekonomiska medel till det nya Sjuksköterskehemmet. Han innehade posten som föreningens ordförande i 27 år.

Sjuksköterskehemmet

Beslutet att föreningen skulle överta ansvaret för utbildningen medförde ett omfattande arbete. Man började planera för en ny byggnad som skulle rymma utbildningslokaler, bostadsrum för elever, bostadsrum för sjuksköterskor verksamma inom privatvården och en lokal för Sjuksköterskebyrån. Våren 1933 avstyckades en yta på cirka 0.58 hektar från sjukhusområdet för att ge plats att bygga sjuksköterskeskola, bostäder och sjuksköterskehem. Två år senare invigdes den nya skolbyggnaden under pompa och ståt. Byggnaden, ”Sjuksköterskehemmet”, användes för utbildning från 1935 och fram till 1964 då nya utbildningslokaler och bostäder för sjuksköterskeelever invigdes på Döbelnsgatan. Därefter användes det ursprungliga Sjuksköterskehemmet av Akademiska sjukhuset för administrativ verksamhet och personalbostäder fram till 2003 då byggnaden revs för att lämna plats till ett parkeringshus.

Elisabeth Dillner - först i landet med en rektorsbefattning.

Samma år som Sjuksköterskehemmet invigdes, 1935, tillträdde Elisabeth Dillner som föreståndare vid sjuksköterskeskolan. Efter en tid ändrades hennes titel till rektor vilket innebar att Uppsala Sjuksköterskehems sjuksköterskeskola var först i landet med en rektorsbefattning.

Elisabet Dillner hade stor administrativ och pedagogisk talang och blev känd för sin verksamhet inom såväl svenska som internationella sjuksköterskeorganisationer. Hon styrde med fast och vänlig hand, kände alla sina elever och bistod dem i all stillhet på många sätt. Hon undervisade i etik och krävde disciplin och gott uppförande av sina elever. I sin undervisning betonade hon yrkets krav på empati och människokärlek men var också noggrann med regler för uppförande och personlig stil. Snygg, hel och ren skulle eleven vara. Utanför elevernas matsal hängde en anslagstavla med praktisk information och meddelanden som många gånger kunde vara spirituella. Nedanstående lilla text från den 21 mars 1946 är ett bra exempel på hennes förmaningar.

"Det är inte en privatsak om man vill ha galoscher och paraply. Ni äro antagna mot villkor att äga föreskriven utrustning och dit hör galoscher och paraply. Blöta fötter har med egen hälsa att göra och där jämte med andras golv. Paraply hänger samman med blött hår och hälsa samt med prydlighet. Denna morgons regn har givit mig bevis för, hur många som behöver uppmaningen att skaffa, resp. Använda galoscher och paraply."

Under de 20 år som Elisabet Dillner var rektor för sjuksköterskeskolan hade hon följt 1200 sjuksköterskeelever fram till sjuksköterskeexamen. Parallellt med sitt rektorsuppdrag hann hon även med att ägna sig åt medicinens och sjukvårdens historia. Det resulterade i en stor samling medicinska föremål som under lång tid visades upp i ett medicinhistoriskt museum i anslutning till sjuksköterskeskolan och föreningens lokaler på Döbelnsgatan. Samlingen donerades senare och delar av den finns numera att beskåda på Medicinhistoriska museet i Uppsala.

Föreningen Uppsala Sjuksköterskehem

Föreningen Uppsala Sjuksköterskehem ansvarade för och drev sjuksköterskeutbildningen i egen regi under 23 år. Med tiden ökade kvalitetskraven på utbildningen liksom behovet av utbildningsplatser. Det beslutades därför att huvudmannaskapet skulle delas mellan landstinget och staten och utbildningen överlämnades till dem 1959. Landstinget och staten hade betydligt bättre möjligheter att möta utvecklingsbehovet och även att bekosta nya utbildningslokaler. Nya utbildningslokaler och bostäder för sjuksköterskeelever uppfördes och invigas på Döbelnsgatan 1964. Samtidigt flyttade Föreningens Uppsala Sjuksköterskehem sin verksamhet till lokaler i nära anslutning till utbildningen på Döbelnsgatan. Huvudmannaskapet för sjuksköterskeutbildningen övertogs helt och hållet av landstinget 1970 och drevs sedan av landstinget fram till 1997 då Uppsala universitet övertog huvudmannaskapet. Föreningens Uppsala Sjuksköterskehem disponerade lokaler för föreningsverksamhet på Döbelnsgatan fram till 2011 då föreningen blev uppsagd. Föreningen flyttade till ett kontorshotell på Vretgränd 18 i centrala Uppsala. I samband med det magasinerades möbler, konst, husgeråd och annat som föreningen alltsedan skolan invigdes 1935 fått som gåvor eller köpt.

Källor

  • Sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter från sin utbildning och sina tidiga yrkesverksamma år, 1920–1930. (Clary Carlson, Barbro Henriksson, Marianne Carlsson)
  • Uppsala Sjuksköterskehem, Glimtar ur Uppsala systrarnas historia 1867 – 2001. Ett stycke kvinnohistoria. (Clary Carlson & Gudrun Otero)
  • Rektorn med passion för medicinhistoria Elisabet Dillner 1895–1971 i familj och yrkesliv – med nedslag bland kungligheter, väckelsekristna och kvinnosakskvinnor. (Clary Carlson & Gudrun Otero)
  • Wikipedia

Avtal med Stiftelsen för ett medicinhistoriskt museum i Uppsala

Sedan millennieskiftet har styrelsen regelbundet diskuterat föreningens framtid. Alltsedan 1980-talet och kanske ännu längre tillbaka har utbildningens utformning inte knutit samman kursdeltagarna i ”hemmet känsla”. Den nya generationens sjuksköterskor har inga egna upplevelser och minnen förknippade med ”sjuksköterskehemmet”. De minnen som gamla vackra möbler, kristallkronor, broderade dukar och annat som äldre medlemmar värnar om och som är en viktig del av utbildning- och föreningsidentitet är ingenting som den yngre generationers medlemmar förknippar med sin utbildningstid. Den känslomässiga kopplingen till sjuksköterskehemmet, dess historia och det som ”hemmet” stod för skiljer sig därför beroende på när sjuksköterskor utbildats.

I en strävan att försöka hålla samman och bevara gåvorna tog styrelsen för USH i början av 2014 kontakt med chefen för Medicinhistoriska muséet i Uppsala för att höra om muséet hade intresse av att ta emot några av föreningens gamla fina inventarier. Möblerna och konsten har ett medicinhistoriskt värde då de speglar en del av sjuksköterskeutbildningens historia, dess villkor, utbildnings- och yrkesliv samtidigt som föremålen görs tillgängliga för allmänheten.

I maj 2015 tecknades ett avtal mellan Föreningen Uppsala Sjuksköterskehem - Alumn och Stiftelsen för ett medicinhistoriskt museum i Uppsala. Avtalet innebär bl.a. att föreningen har kunnat inreda ett rum och ett litet kök på plan två i muséet med möbler och andra inventarier av historiskt värde.

Inflyttning i lokalerna på Medicinhistoriska muséet

I syfte att inreda lokalerna på bästa sätt och försöka åstadkomma en miljö som speglar föreningens historia tillsattes en ”möbelgrupp” med medlemmar som ”bodde på sjuksköterskehemmet” under sin utbildningstid. Möbelgruppen fick i uppdrag att identifiera och föreslå inredning som liknar den som fanns då ”sjuksköterskehemmet” togs i bruk. Inredningen skulle visa upp ett sällskapsrum så som det såg ut 1935, då sjuksköterskehemmet på Akademiska sjukhusområdet invigdes, men också kunna användas idag. Även det lilla köket på andra våningen möblerades med möbler från sjuksköterskehemmet.

Inflyttning ägde rum i början av januari 2016 då lokalerna iordningställdes i samarbete med museets chef. En donationshandling som redovisar de skänkta föremålen har överlämnats till stiftelsen för ett Medicinhistoriskt museum i Uppsala.

Bilder

Du kan se bilder från Medicinhistoriska museet via länken nedan

Altaret

Föreningens altare som anskaffades 1935 till kapellet i sjuksköterskehemmet på Akademiska sjukhuset och senare funnits i sjuksköterskeskolans lokaler på Döbelnsgatan finns numera i Bönens kapell i domkyrkan. Altaret skänktes till domkyrkoförsamlingen i samband med föreningens flytt till Medicinhistoriska museet. Det togs åter i bruk vid en mässa i domkyrkan den 13 december 2016. Se foto på altaret.

Föreningens 100-årsjubileum

Den 8 november 2014 firande Föreningen Uppsala sjuksköterskehem-Alumn 100 år som förening. Festligheterna, där över 200 medlemmar deltog, inleddes med föredrag i Grönwallsalen på Akademiska sjukhuset och avslutades med en festmiddag på Eklundshof.

Du kan ta del av föreläsningarna från 100-årsjubilet, se kanalen Uppsala Sjuksköterskehem (USH) Filmer (Hämtas från gamla sidan)

 

[1] Läs mer i skriften Uppsala Sjuksköterskehem och den för dess verksamhet åren 1934–1935 uppförda Byggnaden vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, Gunnar Nyström 1936.